Igår var jag på turné med musiklärarna igen. Det är ett rent nöje!
Men mitt i detta nöje blir jag så irriterad på hur lärare uppför sig under konserter. En av de satt hela tiden och vaktade på en liten kille i dagisåldern. Så fort han rörde med foten på en madrass som låg framför honom på golvet så var hon där och konstaplade. Det var ren tur att hon inte hade batong för då vet man inte vad hon hade gjort. Den stackars gossen hade inte en chans att njuta av konserten eftersom han var mitt ute i ett stridsfält, mot hans vilja var han i krig med storkonstapeln själv. Hopplöst läge.
Önskar att lärare njöt och spred det goda istället för att agera vaktstyrka. Slappna av människa! Njut!
Ja men det är guld värt att även barn i små skolor på vischan får lyssna på levande musik och i alla genrer. Från Pergolesi till Astris S.
För er som inte vet nåt om varken P eller A så är det gammalt och nytt i en spännvidd på 350 år.
När jag landat i hemmet och fått i mig palten fick jag ett ryck och började söka bilder till en ansökan om att få ställa ut. Kanske helt onödigt ryck men man vet aldrig. Hittade lite bilder, och när de var bearbetade skulle texten skrivas. Det är det värsta. Texten skulle inte vara längre än 3000 tecken. Jag kände att om jag lyckas få ihop 30 tecken är jag nöjd. Men idag ska ju konst helst ha en novell i anslutning till konstverken för att bli tagna på allvar. Jag vill absolut bli tagen på allvar. Begriper inte hur folk orkar, alltså orkar läsa skiten.
Här får ni ett smakprov på en text som jag hittade:
“NN incorporation of aesthetic categories such as the lyrical, the romantic and the cute is about taking the sensuality of photography seriously, and investigating the seductive qualities of a photographic instant. Thus NN treats the photograph as materiality, as a manipulative medium for conveying emotions, and as a socioculturally determined phenomenon in contemporary culture. He brings a slowness to what appears on the face of it to be quickly-consumed commercial imagery (borrowed from advertising, fashion and film). The pictures resist a quick reading, and hold the viewer fast in a visual search which gradually uncovers new layers of both distaste and delight…”
Vad ska man säga?
Jag är intresserad av allt utom text när jag ser en utställning. I princip är det så. Men så är jag heller inte varken intellektuell eller universitetsutbildad. Men å andra sidan är jag en stor kulturkonsument och kulturutövare. Skulle säga att jag är en av de som kulturlivet är beroende av för att det ska existera någon kultur där jag befinner mig.
Hur som helst knåpade jag och fick den översatt till engelska av Kasper. Så 30 minuter innan ansökningstiden gick ut skickade jag in.
