Julen har passerat och den sista julkonserten med Lofoten voices är färdigsjungen. Vemodigt att vi inte ska sjunga in julen mer. Var sak har sin tid sägs det, men det är ingen tröst bara ett kallt konstaterande.
Jag saknade folk, det kunde ha varit fulla kyrkor men var några tomma bänkrader. Där hade de kunna sitta, de mest behövande. Människor med så lite god vilja att det är synd om dem. De hade mått bra av det kontemplativa, de oemotståndliga klangerna av barn- och kvinnoröster, de hade fått tillfälle att reflektera över vad som gått rätt och fel under året, de skulle fyllts med allt det goda en människa behöver för att göra om och göra rätt och samtidigt fått njuta av fantastisk musik.
Vi är alla beroende av den goda viljan. Ser att många nykomlingar som haft stora visioner blivit bemötta med mycket god vilja och därmed snart nått framgång. Vi har blivit välkomnade med den kalla handen och fått god erfarenhet av att vänta.
För att inte nedslås kan man hantera motgångar genom att gnida in axlarna i riktigt med fett så att allt rinner av fort. Trots fettet har vi blivit en aning trött på väntan och less på den ständiga investeringen av pengar och arbete som inte ger återbäring . Det är nämligen bristen på den goda viljan som gör att vi inte får slutföra vårt projekt.
Så inför det nya året 2019 – från oss till er alla:
E N G O D V I L J A !