Finns en vackrare mening. Jag blir helt lugn av att bara tänka på den ordföljden. Det är vitt, det är rent, det är stilla och det är ljust. Jag blir harmonisk. Kanske kan känslan jämföras med en djupandning för den som gillar det. Jag har problem med djupandning. Blir så fokuserad på hjärtat och att maskineriet verkligen går. Nej, det blir mer för mycket tankar och andningen blir allt annat än lugn och djup.
Men en djupandning borde vara vit som snö. Eller vad snön gör med en människa. Ja, kan hända gäller inte heller denna upplevelse hela mänskligheten.
Hur som är vintern min favoritårstid. Om det är vinter vill säga. Det ska vara vitt. Det ska vara torr luft, klara dagar av magiskt ljus eller snöfall. När det faller kan det komma dramatiskt eller som stora singlande lappvantar.
Så får man njuta av att se långt, andas gott och skotta. Jag mår bra av att skotta. Tror min kropp är byggd för snöskottning. Jag är kort, har nära till marken och gillar att gneta. Det är en fröjd. Nej, okej inte när man ska iväg, sen i starten som alltid och snön är blöt och tung. Då är det en pers.
Förr i tiden när jag bodde i Avan utanför Luleå i Norrbotten i landet Sverige, var det en del dagar med gigantiska snömängder.
En tidig morgon skulle jag med flyget till Stockholm för ett möte. Uppe i tid, packad och klar gick jag ut för att skotta fram bilen. Det gick bara bra. Men det hade kommit mycket snö och den anlitade traktorn för att ploga lillvägen upp till byvägen var inte i sikte. Så jag startade bilen och backade ut för att se om det var möjligt att köra upp till storvägen.
Nej!
Jag har aldrig haft någon fyrhjulsdriven bil utan den billiga plåtvariant som helst ska köras på plan mark i Korea. Det här var för mycket för koreanen, det gick inte att komma fram, inte bak heller.
Ut och greppa spaden och så skotta hela vägen fram till byvägen, kanske hundra meter, har inte mätt upp sträckan och har ingen avståndsbedömning. Det var tack och lov lätt snö men jag var helt svettig eftersom jag trots allt hade viss tidsbegränsning och ett flyg att passa.
Så var jag färdig, satte mig i bilen och körde mot stan. Det var inte plogat någonstans. Men min lycka var ett hjulspår. Det enda jag tänkte på i två mil var att ingen bil skulle komma mig till mötes. I så fall skulle jag inte köra ur spår, det klarar inte min bil, kommer aldrig upp. igen. Men jag fick inget möte och kom till Kallax och hann med flyget.
Fantastiskt träningspass!
Igår skottade vi nästan lika mycket för att komma in i soprum och kunna öppna ytterdörren utan att slita sönder dörr eller arm. Vi skottade ur en och en halv båt, en bil och fick fram en halvfärdig kaj ur snömassorna. Vi funderade på att hyvla av ett tak men där tog det stopp.
Idag är det ingen ny snö men däremot har uttern kommit tillbaka. Såg tydligt spår av den i snön. Inget annat liknar utterspår. Var den har hållit hus i två år vet jag inte men den var här en hel fiskesäsong och roade oss varje lunch när den kom upp ur havet, gick till över vägen och fortsatte ner i havet på andra sidan.
Ja mer underhållning är så behövs inte. En utter i rörelse och så snö förstås.