Vi for dit pepparn växer. Körde i sol genom Nordkalotten. Vackrast tänkbara. Ju längre tiden gick desto mjukare axlar fick vi. Så småningom försvann oron och vi flydde in i annat. Eländet lämnade vi bakom oss.
I morgon är det fyra veckor sedan branden. Det är också fyra veckor av väntan. Väntan på besked från någon som vet. Vi väntar fortfarande. Någon kanske hör av sig. Eller inte… Tiden går. Huset står.
Vi tror att det blir bra men vet inte när. Jag har slutat ringa polisen. Det är totalt slöseri på både tid och energi. Patrik ringer fortfarande. Man snart ger han sig. Om de någon vill något så har de ju våra nummer.
På måndag hörde en man från försäkringsbolaget av sig och sa att polisen hade släppt en del av huset. Det lät ju fantastiskt. Men sen hörde vi inget mer och trots att Patrik försökt få bekräftat eller dementerat från polisen, så är det fortfarande ett enda stort frågetecken. Men jag kan finnas i ett frågetecken. Det går fint. Man anpassar sig. Det tror man inte när man sitter där i stugvärmen och undrar hur folk står ut med allt möjligt konstigt. Men när man åkt ut i kylan och trevar efter det som man just hade så är man otroligt följsam. Hoppas och tror att det snart ordnar sig, tänker man. Så äter man lite och blir mätt och kanske somnar man om kvällen och så vaknar man om morgonen och hela tiden tänker man att ja, idag blir det säkert mycket bättre. Fantastiskt att man hela tiden hoppas och tror.
Nu är det vår. Det droppar från taket och snön blir tyngre i solen. Morgnarna är ljusa och natten är kortare. Jag har att göra. Har stora planer och är inte alls avogt inställd till arbete. Det ger resultat. Om ett tag visar det sig. Troligen blir det en del dunk i väggen med skallen före. Så är det. Inte så mycket flow, ofta motvind. Mycket livslust.
Ska plantera nytt. Allt har frusit ihjäl och de stackarna står fortfarande i isiga krukor. De ska få en fin begravning och sen ska nya plantor gro. Tänkte mig en del örter, blommor och så för att minnas just den här tiden så får det bli någon peppar med fart i.