Ja, då var det gjort. Det jag gruvat mig för ju närmare Henningsvær vi kom var inte så fruktansvärt som jag trodde. Har väldigt bra fantasi! Så nu är jag än mer tacksam över att det inte var värre. Nu vil jag komma in i huset och rädda det som räddas kan och få börja en renovering innan allt rasar ihop men det är avstängt tills polisen gjort sitt. Väntan är vår sämsta egenskap och det gör oss rastlösa. Hade vi varit hemma är rastlöshet en tillgång, nu är det ett stort besvär. Så tänker jag på att man brukar säga: ja, ja det är ju bara materiella ting. Ja det är sant men jag älskar materiella ting. Jag är en samlare som älskar allt som väcker minnen. Hittade ett virkat kuddöverdrag på gatan som min mormor virkat på tidigt sextiotal. Det tog jag med mig. HÄRLIGT! Är så lycklig över saker som är gjorda med händerna. Små och stora vedermödor, viljan att skapa, viljan att göra fint eller till och med vackert.
Nu har vi fått tid för ett möte med polisen klockan två och det är en bra början. I min rastlöshet konstaterar att hjärtat håller. Jag är inte typen som går på läkarkontroller utan tänker att allt är bra. Men man vet ju inte hur ett hjärta håller förrän det är testat i skarpt läge. Nu är det testat och det tickar på. Så nu fokuserar jag på den goda nyheten eller konstaterandet. Det ska förhoppningsvis inte utsättas för så mycket mer elände den närmaste tiden.
Tack för att du skriver! Det betyder mycket att få följa med. För ni och ert själfulla hus – som jag längtar att möta – är i min tanke mest hela tiden.
Blir berörd av mormor/farmor-minnet. Jag som också älskar materiella ting som bär min eller andras historia.
Kusinkram från C