Idag är det grått på utsidan och insidan. Gårdagen var bättre, då var det både sol och leken om en vanlig dag på jobbet. Idag är en dag som jag egentligen älskar, arbete hemma med både renovering, planering, bilder, hemsidor, musik, konst och städning. Men idag är jag fortfarande inte hemma och idag vet vi fortfarande inget mer än igår och dessutom är solen borta.
Jag väntar besked från polisen igen. Kan inte bara sitta och vänta på att de kanske ringer så jag ringer och nu ska de ringa upp. Så nu blev det väntan ändå.
Nej, opp och ut och gå, tradiradiradiralla, svarta gåskor på tradirairalla…
Gå, gå, gå…
Det hjälpte inte att gå. Då upptäckte jag hur mycket det blåser. Inte bra. Såg huset från hamnsidan och det är många fönster öppna. Kan någon myndig människa vara så vänlig och gå in? STÄNG FÖNSTREN! Kollade på nätet så jag har stavat rätt. När jag pratar säger jag fönstrena. Det var fel. Jag blir själv irriterad när andra inte uttalar ord rätt. Mitt hatobjekt är interjuv. Hallå! Ja så finns det ju professionella språkvetare som kanske säger att språket förändras så det skulle inte förvåna mig om det nu är den riktiga stavningen av det ordet. Fel. Eller en annan sak som höjer blodtrycket är de som har ett engelskt ord varannan mening. Det är säkert ett sätt att berätta för omgivningen att man är en modern människa men snälla hör ni hur det låter. Det låter ointelligent. I och för sig är ju inte det nåt farligt i sig att låta ointelligent. Värre egenskaper finns. Annars är mitt favoritord just nu: spökbajsa. Det kom från Knyffe. Ja ni kanske inte har träffat honom. Synd för er. Bra ord. Har dessvärre inte bruk för det just nu. Det funkar inte när man är ensam. Kommer till sin rätt när man är i ett socialt sammanhang.
Ingen polis ringer. Jag väntar. Ute blåser det. Radio jobbar på.
Inget är som väntans tider.
Alltså hur lång kan en dag vara, eller en timme? Jag brukar ha problem med att tiden går för fort, nu har den stannat. Det började på fredag när de ringde och det brann. Då stannade tiden men den kom ju igång igen, tack och lov. Hade kanske hjärtstillestånd, alltså nån minivariant. Ja men sen har det i alla fall gått, om än sakta. Men idag vet jag inte, det sackar nåt oerhört. Eller hasar nåt fruktansvärt och så är det tyst. SCHHHH!
Blomman är ju säkert död men om det snart stängs i huset så klarar sig den vackra krukan. Krukan går också att ersätta. Skit i den men om det stängs kanske mina bilder klarar sig. De går inte att ersätta!
Denna gråa dag måste jag ändå tacka för alla som bidragit till återuppbyggnaden. TACK!
ANDAS! När inte polisen ringer efter tre timmars väntan så måste jag ringa och fick prata med en karl. SÅ skulle han prata med en annan och efter ett antal minuter återkommer karln och undrar om jag är där, i luren. Ja! Han säger då att jag inte får gå in i huset eftersom det är en brottsplats. Förklarade då att jag inte behöver gå in personligen men vill att de gör det. Men det var NEJ! För de jobbar med saken och ingen får gå in av säkerhetsskäl och för att platsen inte är undersökt. Jag försökte då förtydliga att det är bra om inte mer blir förstört i huset av väder och vind och dessutom har jag bilder i hårddiskar och på negativ som jag vill rädda. Men nej! Sen upplyser han mig om att det är förbjudet att gå in där både för mig och andra. Då blev jag faktiskt förbannad och svarade att jag inte är dum i huvudet, att jag är väl informerad om vad som gäller en brottsplats och att det var utav den anledningen som jag ringde dem och ingen annan nisse för att få hjälp. Ja då var vi överens på den punkten. Men i morgon sa han att jag kunde ringa igen. Frågade försiktigt om han visste om det var något särskilt som skulle hända i morgon till vår fördel men det kunde han naturligtvis inte svara på. Stackars!
Det som inte dödar härdar. Sant! Känner mig redan stärkt.
Opp och ut och gå, TRADIRADIRALLARALLA…
Nej, jag är ingen tjoochfaderittantyp, men jag kan ju bli.