Jag bara undrar: vem har kommunikationsproblem?

På fredagkväll flyttade vi. Nu bo vi på solsidan igen, har fått låna ett fint hus av några väldigt empatiska människor som inte kommer förrän till sommaren. Men vi ska inte bo här så länge. Tänker att vi får komma hem om nån vecka. Det låter väl rimligt.
Vi har sovit gott trots dunkadunka halva natten från nån restaurang på andra sidan, som avlöstes av fiskebåtarnas dunkadunka vid femtiden. Men nu har vi vant oss vid ljuden. Sover gott!

Vi har dock inte vant oss vid en synnerligen otrevlig granne. Det borde vi gjort, och jag tror på mänskligheten och att ont kan bli gott. Nu verkar det ta tid för den här tjommen att bli nåt annat än det han är. Han vi kallar honom så, har ett fiskebruk och förra året staplades fiskekaren mot vårt hus så när säsongen var över hade väggen tryckts in nån decimeter. När Patrik ringde och undrade hur vi skulle lösa det svarade Han att det var vårt problem eftersom det är vårt ansvar att se till att väggen tål allt som deras verksamhet kräver. I så fall borde vi väl fått en specifikation på vad som krävs?  Vi anmälde det till polisen som till dags dato inte har gjort ett dugg åt saken. Eventuellt är anmälan slängd och därmed glömd. Vi kontaktade försäkringsbolaget men de hade väl nåt undantag i försäkringen som gick att gräva upp ur den berömda skjortärmen eller så var besiktningsmannen kusin med nån viktigpetter i nån specialnisseförening, så det blev inte en krona där. Så istället för att lägga mer tid än nödvändigt på specifikationer, klubbar och nissar byggde vi om väggen med vetskapen om att det är vårt ansvar att stå emot eventuella skador från fiskebruket. Vilken fisksoppa!

Nå, på fredag var Patrik till vår brygga och ser att fiskebruket gör: FAVORIT I REPRIS. De har nu staplat fiskekar mot vårt hus, igen. Trots att våra papper (som den förra ägaren av fiskebruket fått kommunen att godkänna ) säger att det inte är tillåtet att förvara något eller parkera fordon på den sidan mot vår brygga, gör Han om det igen. Patrik skrev ett mail och påminde om tingslysningen, där det står att det  inte är tillåtet att lagra något mot vår brygga. Då ringde har upp och utbrast: -Vi har rätt, enligt vår advokat,  att placera vad som helst hur vi vill och att ni kan köra slalom om ni behöver lassa eller lossa något! Och alla säger att du är den största HÄSTKUKEN i Henningsvær!

Klick så var samtalet avslutat.

Vad ska man säga? Det känns en aning oprofessionellt att uttala sig på det viset. Men det kanske ger en bild av hur det hela ser ut.Så nu hoppas vi att fisken tar slut så han snabbt får packa ihop sitt och dra för det här året! Vi har lite annat att lägga energin på än socialt begränsade människor med aggressiva beteenden.

Igår körde vi till Leknes och lite längre än så. Gjorde nåt som vi sällan tycker vi har tid med, hälsa på folk. Vi var till Astrid och Oddjo, njöt av det fantastiska rum som nyss blivit klart, som ett kyrkorum fyllt av fjäll och hav. Vilken natur! Där satt vi i timmar och njöt av platsen och folket. Det var en perfekt batteriladdning. TACK!

Tänkte på vad det gör med psyket att vara bland fina människor. Det är terapeutiskt. Minns när jag för hundra år sen gick på familjerådgivning utan familj men med eventuell rådgivning. Alltså gick på samtal för att stå ut med en separation. Det var inte det bästa av samtal men det var gratis och bättre än inget samtal alls. När kuratorn skulle ta semester undrade hon hur jag skulle klara ett uppehåll på fem veckor. Jag sa att det går bra, jag har ju kompisar att prata med. Då undrade hon om jag inte var rädd att trötta ut mina vänner med att prata om mig själv. Det var det sista jag hade väntat mig att hon skulle säga. Jag trodde det var det man har vänner till, att dela sitt liv med.Jag är av den typen att jag gärna pratar om mitt privata med vänner, dessutom tycker jag om att prata. Har inte förmåga att lösa allt själv. Är kanske rent av dålig på det. Behöver ofta formulera tankar med min omgivning. Men så är det väl för de flesta. Sen tycker jag inte att det är någon belastning om någon i min omgivning delar sitt inre med mig, även om det är tungt och hopplöst. Det är väl därför vi bor så många på det här klotet. Vi är väl beroende av varandra? Men att för den skull bara vända andra kinden till går ju inte hur länge som helst. Den där kinden blir ju väldigt sårig och misshandlad efter några år. Hur man än försöker kommunicera så går det ju inte alltid att lösa på direkten. Människor som har stort behov av att visa sin makt och trycka ner sin omgivning måste ju uppfostras. Vi ska väl inte backa utvecklingen. Är det någon som önskar oss tillbaka till slaveriet? Storpåvarna får slappna av. Vi är väldigt lika, en del kan kommunicera och andra är bra på att slå men till syvende och sist ska vi alla äta, sova, kissa, bajsa och eventuellt nåt mer. Det är det som kallas för LIV. Inte så himla märkvärdigt, fort går det och så är det en bergochdalbana. Eller…

One Reply to “Jag bara undrar: vem har kommunikationsproblem?”

  1. Hehe, mitt i allt elände så ler jag stort när jag läser din blogg Lena. Du är ju bara så häärlig!
    Vad är det för ful fisk🐟 ni har som granne? Man slutar inte att häpna över vissa människor. Nu behöver ni bara värme, kärlek och uppmuntran! Vi finns här, alla era vänner och släktingar, och vi tänker så mycket på er.
    Träffade fina Noomi ❤️ utanför Coop. Bra handlat av henne, och få tänker jag inte på inköpen på Coop, utan det resoluta handlandet efter branden.🔥
    Fortsätt att rapportera. Det känns så bra att få ta del av allt som händer hos er där borta.
    Jag blir ALDRIG less på att dela våra gemensamma livshistorier. Både de fina och de mindre roliga. Vi behöver varandra👩‍❤️‍👩
    Kram från Maggan

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *