Det är kul om man får bajsa. Vi har fått låna en dunk på 20 liter som vi fyllde på hos närmaste granne. Det räcker längre än du tror om man är lite sparsam. Nej, det blev ingen dusch i morse och vi har utnyttjat de toaletter vi sett under dagens promenad. Men nu önskar vi att det frusna tinar upp så vi får hyvla av oss skiten innan vi möter folk utanför familjen i morgon. Gårdagen hade en positiv händelse och det var att polisen åbäkade sig hit i enkom för att vi skulle få gå in i vårt hus och hämta mat. Men så hade vi en negativ nyhet och det var att vattnet frös precis efter att vi stekt plättar och tuggat i oss detsamma. Ingen diskning eller fortsatt rengöring av fynd från branden.
Det här behövdes inte för oss. Vi är fortfarande på benen och försöker hålla god min och en optimistisk framtidssyn, men sanningen att säga blev det en harang av svordomar som slungades ut i den stjärnklara kvällshimlen. Blev så trött!
Eller riktigt arg. Men vad hjälper ilska, jo, kan hjälpa mot en massa sjukdomar tror jag. Det onda stängs inte inne utan frigörs och släpps ut där det bäst hör hemma. Istället tog vi en pava i påsen och gick till Hanna. Där satt vi några timmar och samtalade mellan osttuggorna. Det lättade upp alla gråa själar. Morgonens frukost blev något dämpad. Försökte njuta av både juice och müsli men nja, inte blev det nåt solgassigt frukostbord med leende vuxna över ångande kaffekoppar. Det var ju ett problem att spola efter morgontoaletten. Patrik hävde sig ner och fick med sig en hink med vatten att rensa avloppet med. Nu är inte havsvattnet heller så klart som man kan önska. Dels har det varit brand i vårt hus så det flyter omkring träbitar och annat smått, dessutom är det skreisäsong så vattnet är fyllt av fiskrens. Det duger att spola med, men inte mer.
Imorgon vill vi kunna öppna en kran!