Sjukskriven för första gången i livet

Jag är 56 år. Mår vanligtvis bra men nu är jag sjukskriven. Polisens arbete har fått mig på fall. Eller egentligen, polisens brist på kommunikation har fått mig att rasa. Ändå har jag idogt fortsatt  telefonera polisen dagligen. Det har inte gett resultat den här veckan. Anledningen är att de ansvariga för den här brottsutredningen inte svarar över huvudtaget och de vi får kontakt med inte förstår varför vi ska in i vårt hus igen. Dit har vi ju fått komma in flera gånger, säger de. Önskar att de hade förmågan att sätta sig in i vår situation, men det är svårt. Om ditt hus har brunnit och du får lov att gå in och hämta några saker i huset och du fått besked om att du får tillträde till huset om en vecka, då tar du med dig det du tror du behöver en vecka framåt. Så har vi gjort. Nu är vi inne i vecka TRE och kanske vi får tillbaka huset vecka FEM. Så utifrån den informationen vet vi vad vi kan rädda och vad vi behöver de kommande två veckorna. Men dagens besked från polisen är att de inte har möjlighet att hjälpa oss varken idag eller kommande dagar. Det är så mycket som händer nu, lägger han till. Jag skiter i det. Högaktningsfullt.  Kalla mig gärna egoist. Passar skitbra. Jag är otroligt fokuserad på hur ett hårt arbete de senaste fem och ett halvt åren har resulterat i att ett vrak har blivit ett slott. Nu ska slottet inte bara klara sig från en brand men också utstå vind och väder i veckor innan något får göras.Men utifrån samhällsnyttan så är mitt problem lika stort som en fis i rymden. Absolut. Nej så nu kan de bara kamma sig hela bunten och så hoppas jag vi slipper ha med varann att göra i evig tid.
Istället ska jag fokusera på positiva saker. Som till exempel att Ingvar Kamprad har testamenterat en del av sitt arv till Norrland. Jag blir så lycklig över att det inte var Götaland eller Svealand. Nej, nu ska hela Norrland få dela på pengarna. Tack!

Solen skiner och Patrik har lessnat på sittandet och ordnat sig en plats som skeppare på en båt. Hoppas han inte blir biten och vill sitta i båt resten av livet. Nu vet jag att just det här jobbet pågår i två dagar. Det är lagom. Jag blir  så stressad över havet, att någon ska vara och guppa i de där böljorna. Obehagligt. Ja, idag är det ju vindstilla men i morgon blir det styv kuling. Då hoppas jag Patrik blir tvärdålig så att han inte kan köra någon båt. Men han tycker ju det är kul på sjön så lite vågor är säkert inte något hinder. Själv sitter jag här och fortsätter överföra bilder på en hårddisk. Vill inte sitta här i styv kuling och känna hur hårt vinden sliter i vårt hus. Nej, nu är jag bara förbannad. Tänka positivt. Jo, hejsan!

One Reply to “Sjukskriven för första gången i livet”

  1. Ja du Lena. Vilken galen tid det här är för er. Hoppas ni håller er vid sunda vätskor. Sådana här ofrivilliga vakuum i livet tär.
    Här på Trollebergsvägen tänker vi på er. Träffade din far på begravningen och fick en liten rapport om läget.
    KramKramKramKramKramKram❤️❤️❤️💪🏼💪🏼💪🏼💪🏼❤️❤️❤️❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *