Det var ett klokt beslut att åka dit pepparn växer. Hade vi suttit kvar i Henningsvær och väntat hade vi väl hamnat på psyket. Vi kände oss tömda på all energi och vart vi än försökte få något svar eller en förändring var det antingen inget svar alls eller ett stort NEJ. Vi var på väg ner i depressionsträsket men så valde vi att köra till en annan del av Nordkalotten och beblanda oss med familj och vänner. Fick bara vara , göra nytta, skratta och njuta sol. Det var värdefullt! Att vi dessutom fick lyxa oss på spa gjorde ju spända kroppar mjuka ,beredda för både spagat och hjulning. Att sen återvända norrut till Lofoten kändes positivt. Det var en vacker resa i elva timmar. Vi körde som vanligt i ett sträck med både lunch och middag i kabinen. Eftersom vi saknar pilot får vi både köra och äta under resans gång. Vi har kaffe med dopp och radio med podd och hjulen bara rullar, mil efter mil. Ja , vi måste ju stanna och kissa någon gång och tanka. Men det blir mycket åka av. Så när den vackra solen till slut var nödd att gå ned, var vi på Lofoten. Det blev mörkt, stjärnklart och norrsken. Vilket mottagande! Var så tacksam. Ja, man kan ju tvivla på min tacksamhet. Det finns ju måtta på hur mycket tack en människa kan säga. Men jag menar att det är tacksamt att vi har en fin familj, att den är stor och att vi dessutom har så fina vänner. Det stärker och det gjorde oss rakryggade och beredda på nästa del i den här berättelsen. Efter branden :2.
Det måste ju vara en ny del vi går in i nu. Det har gått över fem veckor sedan branden och nu tänker jag att sanering och renovering ska börja. Trodde den delen skulle börjat för längesen men det har ju låtit vänta på sig… Före del 2 inträder, ska vi packa ur bilen och sova några timmar. När vi baxar in oss i huset vi fått låna ( som nu stått tomt i nästan två veckor med vattnet droppande), visar det sig att vattnet lik förbannat frusit. Ja, så då tvättar vi oss i snö och kissar och bajsar någon annan dag, GOD NATT.
Efter den natten vaknar vi till en ny solig dag. Hur många soliga dagar får man i rad? Det tar inte slut. Jag bor i Solkalotten. Nej, det är inte Norrland , Svealand eller Götaland. Möjligen Solland. Trevligt ställe! Hur som helst. Inget vatten. Kokar snö och får på så sätt en kopp te till frukost. Skulle ta en Audi till jobbet, men den har ju stått och solat medan vi var på resa och ville inte starta. Så jag fick ta folkabussen med branddörrar på taket. Ja, branddörrar! Vi beställde dem före jul i Sverige eftersom priset är till vår fördel på den sidan gränsen. Men när vi skulle åka hem efter julfirandet hade inga dörrar levererats så vi åkte till Norge utan dörrar. Strax efter hemkomsten anlände dörrarna till den angivna adressen i Luleå. Så när vi skulle tillbaka hem till Norge efter vår Islandstripp tog vi med oss hälften av branddörrarna till ett brandhärjat hus. Nu tog vi med resten till samma brandhärjade hus. Så nu har vi i alla fall branddörrar om någon undrar.
Medan jag var på jobbet idag var Patrik hemma och träffade polisen. Vi har äntligen fått tillbaka halva huset. Nu får vi gå in och hämta vad vi vill utan att be om lov och vi började med att tömma kyl och frys. Det blev syltkokning hela kvällen. Men den andra halvan av huset ska polisen ha för att utreda brandorsaken vidare. Fint! Jag skulle fortfarande vilja veta om det är dagar, veckor, månader eller år vi pratar om. Dagen polis hade inget svar. Kanske morgondagens vet bättre. Men sannolikheten att vi ska få träffa en polis i morgon är inte stor. Jag tror det dröjer. Hoppas innerligt att de prioriterar den här undersökningen så vi får ett svar och får börja återuppbyggnaden.
Tålamod. Nej, det har vi tyvärr inte. Var det något annat ni önskade? Jag vill inte ha tålamod, jag vill bara ha aktivitet framåt. I morgon börjar jag sanera. Kan som avslutning berätta att jag fyllde en hel resväska med kläder från vår garderob. Det luktade INTE brandrök. Äntligen lite medvind! TJOHO!