Det var en spännande dag! Jag har burit kläder, kameror, skor, instrument, skivor, böcker, döda blommor och annat smått och gott. Från sovrummet till en säkrare plats i huset. Sovrummet ligger i den delen av huset som hänger i luften. Vi trodde att det inte var möjligt att gå där men det gick. Jag har smugit och hållit andan. Bar en del möbler också när jag likaså var igång. Det blev en djup inandning för varje gång och ett lyckorus som belöning när jag återigen stod på fast mark. Eller fast golv, kanske är mer korrekt. Efter några timmar var jag helt slut. Gick tillbaka till vår nuvarande bostad i strålande sol och en lite ettrig vind. Tänkte att det hade varit ljuvligt att få sova en stund. Men jag är inte tillåten att ligga på dagtid så det blev inget med det. Tillåtelsen ska komma från mig själv men det gör den inte. Kommer ihåg när jag baxade en uttjänt soffa till min ateljé på Kulturakuten i Luleå för att införa en ny vana i mitt arbetsliv. Jag skulle ta en kort liten tupplur efter lunch. Hade hört om det på radio och det skulle vara väldigt nyttigt. Eftersom jag har sömnproblem tänkte jag att det skulle göra susen. Så första dagen på jobbet med soffa la jag mig ner efter lunch med en nyckelknippa i handen, det skulle man ha och när den ramlade ur handen hade man sovit klart. Jag la mig till rätta och blundade. Kändes riktigt bra. Blev lite tung och andningen blev långsammare och djupare. Då ringer telefonen! Det var före mobilernas tid och jag hade inte stängt av ljudet. Vet inte ens om det var möjligt? Telefonen stod på ett bord precis i höjd med mitt huvud, så jag skulle lätt kunna sträcka ut handen och svara. Men icke sa Nicke här var skammen redan på plats, så jag sätter mig upp rakryggad, fattar telefonluren och svarar med klar och tydlig röst. Vad det var för tjomme som ringde minns jag inte, men nåt viktigt var det i alla fall inte. Jag analyserad mitt beteende med den snabba sittningen och bestämde på stört att soffan skulle ut. Om jag skämdes över att ligga och ta en tupplur på min egen bekostnad, frilansare som jag var, så ska det inte liggas på nån soffa. Soffan åkte ut. Jag fortsatte sova som vanligt om nätterna och tupplurens tid passerade obemärkt till någon annans soffa.
Nu har vi ätit upp soppan och det faller snö. Lite blöt aprilsnö som kommer bara för att få bort den gamla snön. Mormor hade nåt bra ord för den sorten men det har jag glömt. Det är fortfarande fiskebåtar i hamnen och det verkar finnas en del skrei kvar. Hoppas den tar simmar någon annanstans, så den här fiskesäsongen tar slut. Blir så förbannad när jag ser hur det ser ut på våra väggar mot fiskebruket.Blod, blod, blod. Har inte någon större förhoppning på att den där firman städar efter sig, de har hittills visat sig vara grisiga egoister. Låt mig bli överraskad!