Undrar hur det ska gå med våra handmålade tapeter? Vem ska återskapa det vackra? Jag och Sarah målade de en jul för några år sedan. Räknade inte timmarna men det tog en evighet att få det färdigt. Veckor… Sarah fick dessutom nackproblem som följd av målandet så julen firades med smärta. Men hon är i grunden en solstråle och hängde inte läpp mer än nödvändigt för det.
Jag hade tänkt köpa tapeter som en vanlig människa men man vill ju inte byta ner sig. I mitt förra sovrum i Avan hade jag originaltapeter från 1920-talet. De hade inte hängt där sen 1920 men var tillverkade då. Vi hade köpt dem på Handtryckta tapeter på Långholmen och det var kostsamt. Fick de billigare eftersom det var en del fuktskador på dem, men det blev ändå dyrt. Hur som är de otroligt vackra! En varmgrå botten men små guldprickar och ovanpå ett sparsamt blommönster i guld och grönt. När bara gatlyktan lyste in om vintern såg man guldet som blänkte och ljusa sommarmorgnar var det allt mönster som tog framträdde och den gröna färgen var nästan fluorescerande. Något i samma kaliber skulle idag kosta en ren förmögenhet och det har inte jag. Alltså fick Noomi rita av mönstret på tapeten och sen skar Sarah ut densamma i någon slags plast och så målade vi…
Sarah och Koen var volontärer hos oss i ett halvår. En fantastiskt trevlig tid. Vi började varje frukost med dagens ord, på norska. De hade läst en kurs på nätet, jag och Patrik hade lärt oss vilka svenska ord som inte var lämpliga på norska och det viktigaste för att klara sig. Men på de här frukostarna lärde vi oss ord som skatteoppkreverkontoret, konkylie, komfyr och bunad. Bra ord! Eller bilopphuggeri. Det ordet lärde vi oss dessvärre inte då men det är också bra att kunna. Sarah och Koen hann göra massor av olika saker och så byggde de vårt fina växthus som står framför huset. Där odlar vi tomater varje år. De kommer sent men å andra sidan brukar vi skörda in i december. Flyttar in plantorna när nattfrosten kommer.
Ja, tillbaka till tapeten, den här varianten blev inte grå utan turkos och guld utan prickar, tack och lov annars hade vi hållit på fortfarande. Men nu när rummet hänger i luften och vi fortfarande inte har nog med stöttor under, bildas sprickor i väggen. En spricka må ju vara men ju längre tiden går desto fler blir dem. Nu har det gått sex veckor sedan branden.
