Den här morgonen startade lite tidigare än vanligt, jag klev upp 03.15. En snabb morgonmanöver och sen gick jag och Patrik med hundarna gäspandes, ut till bilen. Jag vet inte om det snöade just då, jag var så trött, men hur som helst hade det snöat sen vi var ut sist, fem timmar tidigare. Vi började köra mot Svolvær och innan vi hunnit över första bron konstaterar vi att snöfallet är rikligt. Det blir etter värre ju längre vi kör. Ute på E 10 är det ingen sikt, det blåser och driver. Patrik kör och jag bromsar som ett riktigt fruntimmer. Min insats hjälper föga. Kan bara tacka för att vi är ute i vargtimmen. Ingen vanlig människa rör sig frivilligt den tiden på dygnet. Höll kurs efter snöpinnarna och någon gång var det bara att stå still, tills vi såg någon pinne. Vi mötte inte en själ förrän i Svolvær där satt en av den ovanliga sorten placerad i en långtradare. Det var ju tur! Den hade jag inte velat träffa tidigare i snödrevet. Vi lyckades komma fram helskinnade, utan annan dramatik än ett rikligt snöfall. Blodtrycket var på topp ackompanjerad av en flåsande hund där bak. Ingen harmonisk stämning.
På flygplatsen försvann Patrik hastigt, en smula försenad och mest troligt var flyget också försenat. Tror han kom iväg på kursen, annars tycker jag han borde hört av sig. Jag bestämde mig för att stanna på parkeringen tills snöfallet försvunnit. Det blev en sittning i 34 minuter, sen kunde jag köra. Det gick bra hela vägen hem.
Var ut med hundarna på en kort promenad och när det var gjort kom snön igen. Ja, nu får det komma hur mycket det vill, jag ska inte köra en meter till idag. Nu ska här slappas med frukosten innan jag skriver en anmälan till polisen om förstörelse av egendom. Det gäller den berömda väggen. Nu är fiskesäsongen över och nu ser vi hur en nyrenoverad vägg förändrats på några månader…