Det är inte synd om oss men man blir en aning begränsad av att inte få starta jobbet med sanering och renovering, för att till slut få flytta hem. Undrar hur det skulle gå för dem som inte kan bajsa när de är borta, när en sån här sak händer? Nej vi har inte det problemet men det tar på krafterna. Jag är glad över att inte ha ont i magen, än. Men skulle kunna få bara av det faktum att huset står där och ingenting händer fast det har gått över sex veckor. Snart blir jag väl irriterad när folk i bästa välmening frågar hur det går. För det går inte. Det är samman-fattningen. GÅR INTE. Vet inte heller vem som kan veta. Jag har ju bestämt mig för att inte lägga tid på att ringa polisen men snart börjar jag väl om men den meningslösa sysslan. Nåt ska ju en människa göra för att åtminstone tro att det går framåt. Det positiva som vi fick besked om i fredags : att både el och vatten skulle sättas i ordning så att saneringsföretaget kunde börja jobba, verkar inte vara på gång. Eller vad vet jag om vad som är på gång, men det märks i varje fall inte.
I lördags var vi på konsert och lyssnade på Marie Lindgaard Løvstad. Himla bra sångerska! Vad månde det bliva… Musik, det är stor lycka när det är bra och det var det. Jag satt och njöt när mina ögon plötsligt for ut genom fönstret och då var lyckan över. Där ute står vårt hus och det vet jag ju sen snart sex år tillbaka, Det var bara så otroligt deprimerande att se huset helt mörklagt. Ett mörklagt hus är vemodigt är det dessutom vårt hus med den här händelsen inbegripen så…
Har genom åren blivit så himla glad för var del av huset som fått lysa om vinterkvällarna. Det senaste åren har jag hängt upp lampor i alla rum även om de inte varit renoverade, bara för att det ska se livfullt och trevligt ut. Ett hus fönster är ju en del av husets själ. Vårt hus har fina fönster och en fin själ men nu syns det dåligt. När mörkret faller ser det ut som döden själv.
Nej, jag kan gott tänka mig att gå på konsert men om det är mörkt ute ska jag ska inte sätta mig vid nåt fönster och se över vattnet, Jag reder mig nog, bara jag slipper se eländet.