Lisa för själen eller bara ren njutning.

Jag är i musiken. Vilken lycka!
Tisdag och onsdag hade Lofoten Voices konsert. Det är en kvinnokör under ledning av Marianne Beate Kielland, som jag har den äran att vara sångare i.
Marianne Beate kan få en fårskock att sväva i magi. Hon kan inte bara leda och lära, hon sjunger som en stjärnhimmel gnistrar. Mitt i detta står jag , eller svävar med de andra fåren. Svävar in och ut i världar och fascineras över vad mina och andras stämband får till.
Det är ju sedan länge forskat på vad musik gör med människan och jag har också goda resultat i min egen forskning.
MÅR BRA!
Så när de två konserterna var slut fick jag färdas i detta vykort som kallas Lofoten med Marianne Beate och samtala. Jag är inte så förtjust i bilåkning men det fina med att vara inlåst i en kuvös är att det ger utrymme för många personliga iakttagelser. Jag älskar muntliga berättelser. Vi avhandlade många ämnen och under tiden passerades både fjäll och hav.
Idag har jag fortsatt musicera men som klarinettist, tillsammans  med musiklärare från Lofoten och Vesterålen. Vi spelar blandad kompott av klassiskt och pop för att inspirera barnen att börja på Kulturskolan. Det är fantastiskt.
Små skolor med kanske 40 elever, ibland fler. Från sexåringar till högstadieelever i gympasalar som plötsligt blir konsertlokal.
Där sitter de på golvet och lyssnar, sjunger med, viftar i takt med små  eller stora fötter, applåderar och tar en broschyr innan de går.
Nu kan vi bara hoppas att de börjar spela något till hösten.
Snart är det sommarlov och då är det färdigspelat för min del. Har slutat både i blåsorkester och stråkensemble och snart är också musiklärarjobbet avklarat. Allt har sin tid.
Nej, jag ska minsann spela vidare i min ensamhet. Soloartist för alla hundar som har lust att yla ikapp med klarinett och cello.
Annars har vi flyttat hem. Vi bor i ett kaos men det är rent.
Noomi, Pontus och mamma har varit på besök som lovat, och hjälpt till. Vi gjorde underverk med såpa och trasa, och fick till något som liknade hemma. Så småningom blir det ännu bättre när alla saker hittat sin plats igen.
Väntar fortfarande på både rörmokare och låssmed. Eller åtminstone rör och lås. Eller kran och nyckel. Man kan välja vad som passar för dagen.
Vi väntar också på polisens utredning och att huset ska börja byggas upp i det rivna hörnet.
Kan konstatera att det går att effektivisera mycket inom arbetslivet. Det är säkert en helig ko att ifrågasätta hantverkare. Men om man har varit på rundvandring i mars för att se vad som behövs av material för att återställa vvs, så förstår jag inte hur det två månader senare saknas material. Mitt tips: byt leverantör eller kör till Kiruna och shoppa.
Har också fått uppleva att en rörmokare kommer hit kl 10.00, sitter i bilen till kl 10.30, gör en arbetsinsats till kl 11.45, återvänder till bilen och pausar till 12.30 , jobbar vidare (om än i snigelfart) till kl 14.30. Sen gör han kväll. Avslutar för dagen. Borta.
Nu kan jag ju kritiseras för att spionera på rörkrökaren. Det var inget spionage, jag var i huset och städade och bara registrerade att det var en annan form av arbetsordning.
Det kan vara bra att undvika stress.
Som mormor brukade säga: “Ingen jäkt bara jämn rörelse.”