Två siffror

Här är det tvåsiffrig värme. Så definierar man sommarvärmen, en- eller tvåsiffrigt. Det är rimligt. Vi befinner oss 68° nord. Alltså ovan polcirkeln. Så nu är det högsommar, +13° och vindstilla. Solen är inte synlig men enligt väderprognosen ska värmen öka tio grader och solen lysa hela helgen. Det blir hett.
Häromdagen hörde jag åskan mullra. Den höll sig på avstånd så jag behövde inte söka skydd. Jag är också rädd för åskan. Det har jag varit sen tonåren. I barndomen bodde jag ju hemma och tänkte att det där tar föräldrarna ansvar över och bara med den tankens hjälp slappnade jag av. Det som hände under åskväder var att hunden yla, strömmen gick och man skulle avstå havsbad. Minns när vi åkte till Haparanda och handlade och skulle avsluta stadsbesöket med att hälsa på mammas moster Sigrid. Hon var trotjänarinna hos en finare familj sen ungdomen. Så efter en kort sittning i hennes lilla rum gick vi ner till köket för att fika. En av mina favoritsysslor redan då. Men åskan hade tagit strömmen och vi fick åka utan fika. Än i denna dag undrar jag varför vi inte hoppade över kaffe och nöjde oss med saft och kakor? Ibland har vuxna brist på fantasi.
I och med flytten hemifrån vid 16 års ålder kom rädslan smygande.  Vem skulle nu ta ansvar över åskan? Jag läste att risken för att träffas av blixten minskade i  bil. Så där hittade jag en utväg som jag praktiserat hela livet.
När jag fick barn tog jag med mig barnen ut i bilen. Som förälder ska man ju lära sina små hur man hanterar faror. Så där har vi suttit och pratat eller åkt omkring och tittat. Men dessvärre hände nåt när de började närma sig tonåren. De ville inte med ut i bilen längre. Så jag anser att jag misslyckats. Det oroar mig att de inte söker skydd. Men nu har jag inget mandat att styra längre. Så nu sitter jag där ensam. Min man vägrar. Fattar inte varför folk inte är mer rädd om livet?
Sommaren går och jag har funderat på allt man ska göra under denna ljuvliga årstid. En del kan presentera långa listor på vad man ska hinna med under sommaren. Det är böcker som ska läsas, platser som ska upplevas, båtar som ska njutas, människor som ska mötas eller stränder som ska nötas. Jag har ingen lista. Annars gillar jag listor. Men jag tar dagen som den kommer och närmar mig snart slutet på röksaneringen av interiören. Det luktar bättre och bättre.
I min sanering får jag ont i hjärtat av alla bränder som pågår och som tar både liv och hem. Då är ett brandskadat hus och röklukt inget att gnälla över. Bara hoppas att bränderna slocknar och åskan håller sig borta.