Juli 2012
Jag trodde att jag skulle få anledning att rapportera varje vecka om hur renoveringen fortskrider. Men det sker så lite att det inte är lönt att skriva om. Det mest händelserika den senaste tiden var att grävmaskinen som förberedde nästa gjutning slet sönder grannens avloppsrör. Men det är åtgärdat, så nu kan all skit åka ut i hamnen som vanligt.
Så har vi upptäckt fem batterier som ligger under huset, i havet. De ska naturligtvis upp och levereras till en miljöstation. Det är mycket annan skrot som ligger där som är svårare att få upp, olika föremål av järn. Det behövs ett kompani av folk för att baxa upp allt.
I brist på bilder från brandrenoveringen kan jag bjuda på bilder från förr och som kan jämföras med nu. Då blir det ganska tydligt vad vi åstadkommit på sex år. När jag ser hur det såg ut när vi köpte huset, undrar jag hur i hela friden vi trodde att det skulle öppnas galleri och cafe inom ett år. Ja, så kan det bli när man ser möjligheter och i det ruset blir så förblindad att man inte ser husets egentliga skick. Men det var husets räddning att vi var så blinda annars hade det nog inte stått kvar. Den förra ägaren hade inte gjort något under sina år som ägare, mer än försökt få rivningstillstånd. Ägaren innan det hade heller inte gjort nåt på eviga tider, jo kanske bytt ett fönster på sjuttiotalet.
Hur som helst var vi vid gott mod och tog i med nya friska tag. Det har blivit ett nytt tak, nya fönster eller rättare sagt begagnade som helrenoverats, vi har isolerat, vi har spikat gips i väggar, tak och golv innan vi klätt rummen med nya trätak och -golv, vi har tapetserat och målat. Så har vi behållit rumsindelningen och karaktären i huset men flyttat någon dörr så det blivit fyra lägenheter. Ja, så hade vi en ateljé´ och två gästateljéer, men de är ju inte kvar…
Minns första månaden i Henningsvær hur det plötsligt slog mig att jag faktiskt hade lämnat ett fint hus i Avan med bekvämligheter, om än med en del renoveringsbehov, familj och en stor vänkrets. Nu befann jag mig i ett hus utan el och vatten, och dessutom var jag ensam om dagarna. Vad var det för fel på att bo och leva i Luleå? Det var inget fel på det. Saken var den att jag ville göra annat, se nytt, prova något ovant och få lite spänning i livet.
Det blev både nytt och spännande!
augusti 2018