Jag står och ser på förödelsen i den rivna delen av huset och kanske går det att ställa allt till rätta? Under tiden jag jobbar har jag publik. Det ser ut som om Europas turister vallfärdar till vårt bortgrävda hörn. Naturligtvis stannar de och studerar konsten. Ja, det ser ut som ett nutida konstverk. Vad konstverket berättar är att här har det brunnit.
Funderar på att sätta upp en skylt som berättar just det och samtidigt kan publiken lämna ett bidrag till uppbyggnaden. Inte för att jag vill skinna folk på pengar men med en mindre förmögenhet skulle det ta fart och bli färdigt någon gång. Nu har det tagit en vecka för försäkringsbolaget att beställa byggfirma. Sen förväntar jag mig att det tar en vecka innan byggbolaget agerar och då är det midsommar och sen börjar semestern…
För att inte nedslås av långsamheten tänker jag att det händer något i augusti.
Det går ju ingen nöd på oss men det knaprar lite på krafterna att behöva vänta.
Medan det kryper framåt konstaterar vi att det är juni med stark kuling och regn. Vädret vi har kallas höststorm. En husvagn blåste omkull på en bro några kilometer bort idag. Bron var avstängd på grund av blåsten men de som inte har provat köra över en bro i storm vet inte om det ändå går att ta sig över. Det gick inte.
Är tacksam över att vårt skadade hus inte har blåst sönder…
Nu går vi mot mörkare tider. Inte min favorit. Jag går helst mot ljusare tider. Mysigt att tända ljus. Jasså? Har inte märkt att det var särskilt mysigt. Nej, däremot att se solen vid midnatt är magiskt.
Nu har jag avslutat både Kulturskolan och de andra eleverna i skolorkestern. Vad jag ska göra till hösten är en gåta. Men jag ser fram emot att tag i uppgiften, vad det än månde bliva.