Ska man färdas?

Jag lyssnar på andra personer än Jimmy Åkesson för att få kunskap om jordens tillstånd. Utifrån det jag lärt, försöker jag undvika att bara färdas med bil. Idag var en sån dag. Men hav TÅLAMOD!
Företaget som trafikerar i min region kallas Boreal. Det är en stor firma, med stora ambitioner att tjäna stora pengar. Är säker på att de lyckas men att få trogna kunder kanske inte är lika framgångsrikt.
Jag skulle åka från Leknes till Henningsvær.
Så kl 11.55 stod jag beredd på busshållplatsen för att ta mig hemåt efter en affärsresa- ja, det brukar heta så.
Bussen kom 12.10. Chauffören gick ut så snart vi resenärer gått in. Tillbaka kom han med en dricka och en elcigarett i munnen. Ja, kanske heter det inte elcigarett, men jag kallar den för det. Hur som släckte han saken och körde kl 12.15. Så långt var vi ju bara 20 minuter försenade och inte ett ursäktande eller förklarade ord om tidens gång. Men så som han körde förstod jag att han jobbade på att köra in lite förlorad tid. Det gick ganska bra. Vi var i Rørvik 13.05. Bara 10 minuter sena. Eftersom jag läst tidtabellen innan jag bestämde mig för att åka buss visste jag att det var nu jag skulle byta buss. Men där fanns ingen buss att byta till. Så innan jag klev av frågade jag chauffören när bussen till Henningsvær skulle avgå. Jag hade ju köpt biljett till den platsen så han borde ju vara lite med på noterna. Han gräver fram nåt slitet papper och sa att den går om 25 minuter.
-Jasså, en  ny avgångstid, sa jag.
-Det är ingen sak att vänta ute i solen , svarar den serviceinriktade mannen.
Ja, så sant. Inte något att klaga över i 17,5 plusgrader om det inte vore för att jag hade en tid att passa i Henningsvær. Jag kollade tidtabellen på min telefon och där fick jag en annan information: avgångstid 15.25.
Så elcigarettpajasen menade att jag skulle stå ute och vänta i 2 timmar och 20 minuter. Jag slår vad om att den där karln aldrig åker buss, han bara kör. Så att vänta på en buss har han aldrig provat på. Det är synd det, annars kanske han hade varit lite mer tillmötesgående.
Jag ställde mig och liftade. Så förbannad!
Det tog 10 minuter, en och annan kändis från byn passerade och så stannade en japansk turist. Vackert! Vi samtalade om Norge och han var så glad över allt jag berättade under den korta bilturen på 8 kilometer.
Sen när jag hoppat ur bilen och promenerade den sista biten hem, ringde jag bussbolaget.
Ja, vad skulle han säga?
Jag sa i alla fall vad jag tyckte om servicen och undrade om det är meningen att jag ska lita på att tidtabeller följs, att om jag köper en biljett till Henningsvær, kommer fram i tid enligt tabellen?
-Absolut, sa han.
Ja men då så. Det sa jag inte, jag sa lite annat mindre smickrande. Sen ställde jag mig mitt i gatan så att bussen som just kom mig till mötes var tvungen att stanna. Det var just den bussen jag skulle ha suttit på om den hade väntat in den försenade Leknesturen.
Så fritt från hjärtat talade jag om min reseupplevelse idag.
Han beklagade att det blivit så fel och förklarade att hans chef hade sagt till honom att köra till Henningsvær utan att vänta på Leknesbussen.
Ja bad honom hälsa chefen att han hädanefter jobbar professionellt och fokuserar lite på resenärerna, så att man kan åka buss hela sträckan man betalat för.
Sen tog jag ett djupt andetag.
Även denna dag gick som smort, eller som det brukar. Det blev kväll.
Hur det än var så lyckades jag i min strävan att minska bilkörandet och åka mer kollektivt.